Vindsurfing kommer från den amerikanska livsstilen på 70-talet där sandstränderna utvecklades till ett mecka för de fantasirika och tränande grabbarna. En bräda att stå på, ett segel att hålla i och en fart över vågorna som får de flesta att tappa andan. När det började utvecklas utrustning spred sig sporten snabbt världen över.

Märket som främst spreds var just Windsurfer och därav namnet som används även i Sverige, även om det svenska namnet brädsegling är mer korrekt. Brädorna från 70-talet var gjorda i glasfiberarmerad plast och vägde en hel del, upp till 25 kg medan en bräda idag har en vikt mellan sex och nio kilo.

De satte vindsurfingen på kartan

Den mest slående profilen i surfingens värld bör vara amerikanen med hawaiianskt ursprung, Robby Naish. Hawaii är för oss västerlänningar starkt förknippat med sporten vindsurfing, eller surfing överhuvudtaget, och Robby Naish är en sann förebild. Han har vunnit ett flertal världscupvinster och så sent som 2015 kunde man se honom delta i tävlingar.

För oss svenskar är det utan tvekan Anders Bringdal som är ett av de största namnen inom sporten. Han lämnade Sverige 1986 och därmed en trolig skidkarriär bakom sig. Anders tog sin talang, kopplade ihop den med surfingen och där fann han sitt kall. Under 80-talet vann han flera världscupsegrar och VM-guld.

Vindsurfing idag

Idag är vindsurfing en etablerad sport och världscupen lockar många duktiga brädseglare från hela världen. I Sverige är det av naturliga skäl svårt att hålla ihop träning och tävling och man bör ta sig till varmare breddgrader för att utvecklas inom sporten. Idag är vindsurfing en OS-sport, vilket den varit sedan år 1984.

Internationella tävlingsklasser för vindsurfing är idag Freestyle, Wave och Slalom. Speedklassen är en utmaning med farter över 50 knop men man kan även tävla distanstävlingar. Under de Olympiska Spelen är det bansegling i triangelformade banor som gäller. Mest känd är nog vindsurfingen för den fria tävlingsformen där seglarna utmanar både vågorna och sig själva.